JAG KLARADE MILEN! Tio jobbiga kilometer, 10 000 meter! Jag kände mig så grym när jag tryckte på stoppknappen på löpbandet och faktiskt såg på mätaren att jag lyckades nå milen! Något av det skönast jag upplevt! EN MIL! Jag blir fortfarande lika förvånad över att jag ens kan säga det! Ni kan inte ana hur stort det är för mig! För ca 5 år sedan hade jag svårt att ens komma upp i 300 meter (vilket är inget egentligen) och för bara någon vecka sedan var jag glad över att jag klarat 3 km! Sedan blev det ungefär två-tre veckors uppehåll från träningen då det varit tentaplugga, pojkvännen var på besök, varit sjuk och så nu var det påsk. Men jag sprang lite även hemma på ön under påsken. Igår tog jag tag i träningen igen och sprang hela 5 km, vilket kändes helt underbart, sen en dag senare lyckades jag med det dubbla. Det är sjukt! Jag kämpade hårt! Det var jobbigt! Och jag är till och med förkyld! 

Nu sitter jag i soffan och kan inte röra mig! Benen är sköra och viker sig så fort jag ens tänker på att ställa mig upp! Även lite öm i ryggen(?). Hur det kan vara, vet jag inte!?

Men jag får nog ta mig till sängen då klockan är mycket. Har ju föreläsningar imorgon att infinna mig på. Jag kommer göra ett tappert försök att ta mig dit! Hoppas kroppen kan hålla med!

Godnatt