Jag faller Jag faller

ner i det djupa hålet jag faller

känner mig som instängd bakom alla galler

Det är mörkt, jag ser inget

bara en strimma sken som lyser upp min väg

önskar bara att det kunde vara min genväg

Det som jag vill uppnå är mycket

men det som är svårt är trycket

trycket håller mig nere, faller ännu längre ner

men vem är det som anser

att jag inte kan klättra min väg upp igen?

Är det jag? Eller är det någon annan?

Vad kan jag göra?

Allt känns bara nu som en enda röra

Jag faller jag faller

men vad är det mot jag faller?

Mot mörka eller ljusa tider?

Svårt att avgöra för det enda nu är att det svider

Men jag vet hur jag återigen ska ta mig upp på hästen

det borde inte vara så svårt att klara de testen

Jag vet nu att jag faller mot ljusa tider

de ljusaste av dem alla

som aldrig kommer förfalla

Zenita Johansson