Halloj...... Vet att jag inte skrivit på ett tag, förlåt!! Men det är kanske ingen som bryr sig, men det skiter jag i...
Jag har väl inte känt för att skriva heller, jag har istället gjort massa annat. Om det har varit nödvändiga saker vet jag inte.. Jag tror inte det har vart det.... Om man kallar " titta på The OC" nödvändigt, så tror jag inte det..... Jag kunde inte sluta se på det..... Jag såg 2 säsonger på 4 dagar...... En dag såg jag ända till halv 5 på morgonen. Lite sent eller hur? Men jag kunde helt enkelt inte sluta!! hihi.... Men nu är jag tillbaka vid datan igen.... så förhoppningsvis ska jag skriva lite mer i bloggen igen...
OK.....idag har jag inte gjort så mkt... Vakna vid 9...åt frukost...satte mig vid datan.....åt mat.....sitter vid datan.... Ska snart ut och gå.....
men först måste jag berätta mitt panikslagna ögonblick och om igår......Igår var jag vid Toftagården och såg på Sebastian Karlsson, jag har inte lyssnat på honom så mkt innan, men hans låtar som han sjöng var faktiskt ganska bra, han släpper en ny skiva i höst....Hans gig igår var hans första på ett helt år, han har spelat in sin  nya skiva så han har intevart ute och turnerat ngt. Ganska kul!! Det var ganska mkt folk där igår.....Synd bara att jag glömde kameran... :/ men men....
OK, nu till mitt panikslagna ögonblick: det var så här att jag skulle gå och lägga mig, och jag som är skräckslagen av spindlar kollar igenom mitt rum varje kväll.... och jag såg ingen så det var ok...men när jag stängt rumsdörren och håller på och sätter på mig pyjamasen, så ser jag en jävla stor spindel sitter på dörren, och där sprack det.... hur fan skulle jag göra nu, mamma och pappa hade gått och lagt sig och jag kunde inte komma ut från rummet får då hade den försvunnit.... Så jag var tvungen att försöka döda den själv..... jag försöker hitta ngt o slå med, till slut hittar jag ett skrivhäfte.... jag närmade mig spindeln och kände att jag skaka i hela kroppen....som bara fan.....jag ville verkligen inte missa, jag slår mot spindeln, missar, den ramlar ner på golvet, jag missar där också, fortsätter missa tills den kryper in bakom min garderob.....hur känner inte jag mig då.... Min puls var hur hög som helst....detta var min värsta mardröm. När jag stod still och höll upp handen, den skaka som jag vet inte vad....jag visste att jag inte kunde sova där i natt...ALDRIG!!! Så jag sov i mitt tv rum, där har jag en bäddsoffa, vem visste att den äntligen skulle komma till användning av mig....Jag är ännu panikslagen, och det var tre dagar sen....hur löjlig är inte jag, men jag kan inte hjälpa det :(

Ta hand om er // Zenita ^^