Nu står det klart.... Han är borta, kommer inte tilbaka... Efter man fått klarheten att det är så, så kan man inte riktigt fatta det... Men i torsdags blev det bekräftat, då gravsättningen blev av. Att se kistan hissas ner och se att han ligger där, var droppen för mig.... Då bröt jag ihop! Just att tänka på att jag inte kommer få träffa honom mer... Det förstörde allt!! Det kändes helt ofattbart!!! Hoppas bara att jag inte glömmer honom.... Minnen är det viktigaste man har!!!!

Och jag vet att jag kommer klara mig bra... Han kommer vaka över mig!

Den senaste veckan känns som om det varit intensivt.... Fått reda på nyheter som inte är så uppmuntrande....Vart på begravning..... Men så har man haft bättre dagar, som att gå på stranden med en speciell bra kompis...... Och så har jag, min kusin och moster rillat marchmallows.... plus att då vi fick våra ryck, mycket fniss och andningsproblem (sades något kul, så man fick skrattattack).....och så var vi på fest igår, men åkte hem tidigt eftersom jag inte mådde så bra.....Vi kom hem, jag satt vid tv:n fram till 20, men gick upp och la mig...Så vaknade jag vid 22, var helt borta...Men idag mår jag lite bättre, jag känner ändå ett litet obehag i magen..... Hoppas det går över!
Idag ska vi i familjen spela lite kubb, det har vi inte gjort på ett tag, så det ska vi göra idag!! :P kul!!!

Take care ^^