För det första vaknade jag inte självmant och det var inte mamma som väckte mig heller...BOKBUSSEN VÄCKTE MIG MED SIN TRUDELUTT som de spelar högt på högtalarna för att tala om att  - nu går det låna böcker här!
Snällt liksom, vaknar med ett ryck klockan 10 då den står PRECIS utanför mitt fönster och spelar trudelutten. Det första jag säger: Men. Vad. I. Helvete!!! (ursäkta språket)
(Min mamma är dagmamma så varje månad kommer bokbussen då hon får låna nya böcker till barnen. Varje gång de har kommit så har de varit mycket snälla och stannat exakt utanför vårt hus. Jag har aldrig varit hemma när de kommit så jag har aldrig behövt oroa mig över att bli väckt. Men den här gången var jag verkligen inte beredd på det.)

Men det var lika bra att jag vaknade, annars hade väl mamma kommit upp igen och sagt - sov inte bort hela dagen idag också! Igår sa hon till mig att inte lägga mig så sent - men vadå, klockan 6 på morgonen är väl inte sent? (*sarkastisk*)

För det andra fick jag höra en dålig nyhet. Fick veta att min morfar har fått åka in med ambulans inatt till lasarettet, IGEN. Han han varit så frisk på sistone, pigg och glad. Sen händer det här. Han har varit inne ett par gånger förut då han fått ont i bröstet på natten och fått åka in på lassis. Senast han låg inne, tror jag att han låg där minst 2 månader innan han var pigg nog att få åka hem. Men då hade sjukhuspersonalen vissa krav på att han skulle få åka hem. Och de kraven var uppfyllda. Så han har ju vart hemma ganska länge nu.
Mamma berättade för mig vad hon hade hört - Hon sa att personalen på sjukhuset att frågat min morfar hur ont på en skala 1 till 10 han hade. Då hade han svarat 9!
Fatta: 9! Då kan man inte ens ana hur mycket ont han har. Du hade pumpat i honom skitmycket morfin för att lindra smärtan. Usch, det är så hemskt! Gud det är jobbigt att höra om det här.

Get well!